Ängkärrskolan


Skola med specialinriktning dyslexi
och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Lyssna på sidans text

Vad är dyslexi?


Personer med dyslexi har en störning i språkliga systemet vilket gör att läsning och skrivning måste läras in steg för steg. Dyslexi är en specifik inlärnings-svårighet som yttrar sig i att man inte kan koda av bokstäver med de rätta ljuden (läsa), och att man inte kan skriva ord med rätta bokstäver (stava). Eftersom detta är svårt blir läsningen långsam och hackig och följden blir att all energi går åt till avkodning och mycket litet finns kvar för att uppfatta innehållet.
Språksystemet måste tränas för att kunna läsa och skriva precis som en tennisspelare tränar sig att slå bollar, en mycket tidsödande och ansträngande process. Därför är tidig diagnos och korrekt träning oerhört viktig.

Dyslexitester

Hur vet man om en person har dyslexi?
Vid en dyslexiutredning skall alla områden som påverkas av dyslexi testas. Det är nödvändigt att använda ett flertal tester för olika områden: det fonologiska systemet (ljudminnet), avkodning av ord (läsning), läsförståelse, stavning, kort- och långtidsminnet, sekvensminnet samt hur automatiken fungerar i hela språksystemet.

Dyslexi innebär med andra ord inte bara att personen läser dåligt och inte kan stava rätt. Den visar sig oftast i läsning och skrivning men märks också på många andra områden. Genom kartläggning av alla språkliga kunskaper skiljer man dålig läsförmåga från dyslexi.

Hur går träningen till?


Träningen går ut på att lära sig hur man uttalar bokstäver och bokstavs-kombinationer (läser) samt vilka bokstäver man använder för att skriva ljuden (stavar). Detta gäller svenska och i ännu högre grad utländska språk. Här märks en tydlig skillnad på elever med eller utan dyslexi. Personer med dyslexi behöver längre tid och mycket mer träning för att automatiskt kunna läsa och stava och det tar ofta lång tid innan läsningen flyter obehindrat.

Undervisningen bygger på principen att nödvändig förkunskap måste finnas innan nästa steg påbörjas. Därefter skall ny information tillföras tills språkets alla ljud och deras representation i bokstäver och bokstavskombinationer är automatiska innan läsning kan äga rum. Ny kunskap måste bygga på befintlig kunskap.

Läsundervisning för personer med dyslexi är speciell p.g.a. att alla sinnen inte fungerar som de ska. De visuella och auditiva kanalerna överför inte alltid det som dyslektiker ser och hör. Därför måste personen använda alla kanaler som kan förmedla information till hjärnan, speciellt de taktila (känslan i tunga, strupe, läppar och fingrar) och de kinestetiska (muskler i tunga, läppar, hand och fingrar). Dessa kanaler har lika god förmåga att sköta inlärningen om man lär sig att använda dem. Alla fyra sinnena skall användas samtidigt för att maximera inlärningen.

Denna inlärningsprincip kallas för VAKT (Visuellt, Auditivt, Kinestetiskt, Taktilt) och är den enda som visat sig vara effektiv vid undervisning av personer med dyslexi. VAKT fungerar lika bra på alla elever, även de som inte har dyslexi. Det är viktigt att förstå principen som VAKT bygger på.

Personer med dyslexi har också stort behov av repetition. All kunskap skall repeteras på ett systematiskt sätt med hjälp av alla sinnen samtidigt för att bygga upp minnet. Ny kunskap som placeras i korttidsminnet försvinner om vi inte flyttar den till långtidsminnet genom träning och repetition. Detta är kärnan vid inlärning.

Personer med dyslexi behöver dessutom kryckor för att lära sig och för att minnas olika saker, t.ex. kan förstavelser skrivas med grönt, ändelser med rött och ordklasser kan ha olika färger. Melodier, bilder, tankekartor och alla tänkbara associationer är kryckor som måste användas i undervisningen.